Läs färre böcker.

Det mest utmanande jag nånsin gett mig in i är att skriva romaner. Det värsta är att en bok är långt ifrån klar trots man håller den i handen efter år med mangling och sammanbrott för att få alla ord och idéer på plats. När boken är öppen för alla som vill läsa den får den liv helt oberoende författaren, och det är först där dess öde och kvalitet avgörs oavsett författarens ursprungliga intentioner. En författares utmaning väger i det sammanhanget tunt. Inga konstigheter med det, det är helt enkelt spelets villkor. Men samtidigt skaver det i mig när det talas om litterär kvalitet utan att nämna läsarens roll i en berättelses tillblivelse och tolkning. Att läsa en roman är inte som att se på Doobidoo på teve; man kan slumra sig genom ett teveprogram utan att egentligen missa något, men en genomtänkt roman innehåller inte bara det som står på raderna. En sådan bok förväntar sig mycket mer av läsaren än en snabbläsning, den kräver att läsas med samma anda som den skrevs. Det är min fasta övertygelse att en läsare får större upplevelse av att läsa färre böcker, men noga utvalda böcker, och att dessa läses med inlevelse och aktivt intresse, gärna lika många gånger som man ser sin favoritfilm – år efter år – om och om igen. Nya detaljer framträder och läsningen fördjupas, historien blir ännu mer givande och så vidare. Du förstår vad jag menar, va? Den med flest böcker i bokhyllan vinner inte.

Jag läste precis en artikel av Zadie Smith med den paradoxala titeln ”Fail better”. Jag erkänner att jag inte läste den i den intellektuella anda som den skrevs i … Annika Jankell i morgonteve snackade på i bakgrunden samtidigt som grabben hängde i mina ben är min klena ursäkt. Hur som helst, mot slutet fastnade jag för Zadie Smiths reflektioner angående läsaren, här läste jag noggrant! Så här uttrycker hon sig om läsarens roll i en bok:

Note to readers: a novel is a two-way street

A novel is a two-way street, in which the labour required on either side is, in the end, equal. Reading, done properly, is every bit as tough as writing – I really believe that. As for those people who align reading with the essentially passive experience of watching television, they only wish to debase reading and readers. The more accurate analogy is that of the amateur musician placing her sheet music on the stand and preparing to play. She must use her own, hard-won, skills to play this piece of music. The greater the skill, the greater the gift she gives the composer and the composer gives her.

This is a conception of “reading” we rarely hear now. And yet, when you practise reading, when you spend time with a book, the old moral of effort and reward is undeniable. Reading is a skill and an art and readers should take pride in their abilities and have no shame in cultivating them if for no other reason than the fact that writers need you. To respond to the ideal writer takes an ideal reader, the type of reader who is open enough to allow into their own mind a picture of human consciousness so radically different from their own as to be almost offensive to reason. The ideal reader steps up to the plate of the writer’s style so that together writer and reader might hit the ball out of the park.

What I’m saying is, a reader must have talent. Quite a lot of talent, actually, because even the most talented reader will find much of the land of literature tricky terrain. For how many of us feel the world to be as Kafka felt it, too impossibly foreshortened to ride from one village to the next? Or can imagine a world without nouns, as Borges did? How many are willing to be as emotionally generous as Dickens, or to take religious faith as seriously as did Graham Greene? Who among us have Zora Neale Hurston’s capacity for joy or Douglas Coupland’s strong stomach for the future? Who has the delicacy to tease out Flaubert’s faintest nuance, or the patience and the will to follow David Foster Wallace down his intricate recursive spirals of thought? The skills that it takes to write it are required to read it. Readers fail writers just as often as writers fail readers. Readers fail when they allow themselves to believe the old mantra that fiction is the thing you relate to and writers the amenable people you seek out when you want to have your own version of the world confirmed and reinforced. That is certainly one of the many things fiction can do, but it’s a conjurer’s trick within a far deeper magic. To become better readers and writers we have to ask of each other a little bit more. (Zadie Smith –> http://faculty.sunydutchess.edu/oneill/failbetter.htm)